Folkfezzzt!

Zuper-Zlatan! Jag har precis varit och kollat på matchen hos Pippi och Johannes. Och jag inser att det är jag själv som står upp och skriker när Zlatan sätter bollen i målet och inte nån annan. (Tänk om det var som en nära-döden-upplevelse, när man ser sig själv utifrån, en nära fotbollsupplevelse.)Va? Sen när började jag gilla fotboll? Och dessutom känna mig genuint road över att titta på sporten. Kände till och med att jag kunde uttala mig om spelet. Tillexempel var det andra målet gräsligt fult. Det var skolgympastil på det alltså! I princip råkade han ju bara springa förbi målet, göra en liten rumble-dans och knäa in bollen i mål. Ja, nu är det folkfezzzt på Bergsgatan. Bilister ligger utfläkta på tutan, män tar i för att få till sin allra djupaste fotbollsfests-röst och jag hörde inte mindre än sju Sväöööhrjjjee! på vägen hem. Det lär bli en del fotboll i veckorna så holla at ya homeball om nån styr en fotbollskväll!